Horneando Baklava

Quedé encantada la primera vez que probé este delicioso postre, fue en una visita a uno de mis clientes árabes en su restaurant en Tijuana.  Aunque debo decir que no recordaba su nombre.  Después volví a encontrarme con esta delicia aquí en Suecia, unos días antes de Año Nuevo, el año pasado. Y desde entonces, es uno de mis postres favoritos. 

Baklava es un postre Turco, a base de una pasta de nueces y masa filo, bañada con una miel a base de azúcar y jugo de limón.

Según la historia, en su origen, solo lo comían las clases acomodadas a quienes se les ofrecía el 15° día de ramadán (mes de ayuno para los musulmanes).  Lo cierto es que lo han llevado a todas las partes del mundo y aquí en Suecia lo podemos encontrar en tiendas Asiáticas y a veces en los supermercados.

Pues bien, motivada por mis clases de Sueco, con nuestro segundo tema "Instruktioner", me di a la tarea de buscar una receta de baklava y prepararlo. Parecía más sencillo de lo que en realidad fue, me tomó casi 3 horas preparar una charola, porque hice cada paso con extremo cuidado, lo quería lo más parecido posible al que compro en las tiendas.

Y así quedó mi primer baklava.

Es absolutamente delicioso!! Y se puede acompañar con café o té.

Bon appetit!!

Mitt eget blogginlägg (mi propio blog)

Cómo les había contado, este blog fue inspirado en el tema "Blogg" de mi clase de Sueco.   Fue muy interesante saber que mucha de la información que leo, es a través de un blog, de lo cual no tenía total conciencia.

Veo videoblogs todos los días, de distintos temas:  recetas de cocina, estilismo, metafísica, viajes, etc.  Pues bien, la última tarea del tema fue escribir una entrada de mi propio blog, imaginando que tengo un blog, obviamente.

Y esta fue mi tarea:

En rolig helg i Copper Canyon på sommaren 2011

Vi ville njuta av sommaren utan den tryckande varma vädret i Los Mochis.  Där är det mellan 40 och 45 grader, så vi bestämde oss för att åka till Copper Canyon på helgen på min pappas sommarstuga.

Mina tre barn var väldigt upphetsade.  Det var den första gången att vi reste med deras morfar, så det skulle bli ett nytt äventyr för dem och jag.  Vi packade våra väskor och tog Chepe väldigt tidigt nästa dag.  Tåget lämnade Mochis klockan 6 i morgonen.  Det var fantastiskt att se Sierra Tarahumara.  Skogen var grön och fräsch eftersom det regnade på eftermiddagarna varje dag.  

Témoris

Vi kom fram kl. 15:30 till San Rafael som är ett litet samhället och ligger på några kullar.  Vi steg av tåget och gick till stugan. Vi alla var hungriga men det var inga problem att äta lunch, eftersom jag lagade mat innan resan och tog maten med mig, så vi skulle få mer fritid för att njuta av skogen och olika aktiviteter i stället för att laga mat på stugan. 

San Rafael

Nästa dag gick vi till Copper Canyon.  Först tog vi en buss till El Divisadero och gick sedan till den högsta punkten på berg och satte oss på linbanan.  Senare kom vi tillbaka till El Divisadero som är en plats där passagerare stiger av Chepe för att njuta av utsikten och äta några läckra typiska "gorditas" som tillagas på platsen.  

Linbanan i Copper Canyon

Dagen efter åkte vi till Creel, en "pueblo mágico" som ligger ungefär en timme med buss från San Rafael och som turister från hela världen besöker.  Där gjorde vi en rundtur till Rekowata med en grupp människor.  Rekowata är en plats för varma källor.  Vi gick 3 kilometer nedför.  Det var ansträngande men vi fick vår belöning: ett dopp i poolerna i en liten kanjon.  Mina barn och deras kusin Daniel njöt verkligen av att hoppa i vattnet i flera timmar.  Vi åt smörgåsar och senare gick vi tre km uppför backen.  

Julio hoppade i vattnet

Vi stannade 2 dagar till i Creel. Vi åkte till munkarnas dal, sjön Arareko och ett vattenfall som kallas för Cusárare.  Man kan känna till dessa platser om man besöker Creel.  De är fantastiska.

Munkarnas dal

Sjön Arareko

När vi kom tillbaka Mochis på Chepe, ville mina barnen äta chokladkaka.  

Vilket äventyr hade vi!

Alicia Castruita